detta är jag tre månader efter operation...
-28,5 kg
lördag 5 januari 2008
sjukhus tiden
så den 19/9 kl 10 på morgonen fick jag en sal på kirurgavdelningen, där skulle jag tillbringa mina timmar innan operation. så jag fick byta om till en snygg sjukhus särk. och sen kom sköterskan och satte kateter på mig, de va mindre roligt, men ett måste.... sen va de bara att ligga och vänta på att få åka till narkosen. och det tog ett tag, min mamma va ju som tur va med mig så jag hade någon att prata med, hon va mer nervös än vad jag va. väl inne på narkosen tog det ytterligare en stund innan dom kom och satte kanyl i armen och handen. och sen gick de ganska fort. då fick mamma lämna mig och in i operations salen rullades jag, där fick jag byta säng till ett operations bord, narkosläkaren kom och satte eda, ryggmärgsbedövningen på mig, och det gjorde ont som tusan, men den va bra efter operationen. sen började dom sätta dit alla andra maskiner och sen kom en annan narkos läkare och sa att det va dags att sova, så tog de bara ett par sekunder så sov jag...
vaknade upp tre timmar senare på intensiven, med mamma bredvid mig, då va de upp ur sängen för att förhindra blodproppar i benen, så ont som tusan fick jag hjälp av ett par sköterskor för att komma uppp och stå. de gick bra trots att jag va yr och matt. men jag stog upp och höll mig i gå bordet och höll ut ett par minuter. sen tillbaka ner i sängen och vila och få smärtstillande i form av ketogan som senare visade sig att jag va allergisk i mot, så då fick jag intravenös allergi medicin, jag hade också intravenöst penecellin och näringsdropp. allt pumpades in i min hand och arm. jag sov till och från. under den natten, mamma fick åka hem för att komma tillbaka tidigt dagen efter. meningen va att jag skulle få komma tillbaka till avdelningen på kirurgen på morgonen men tyvär så sjönk mitt blodtryck från de normala på 120/80 till 53/35 så dom behöll mig på intensiven för att få upp blodtrycket. då passade min bror jim på att hälsa på mig. då va jag ganska pigg..... men timmarna efter att han va där blev jag sämre och sen försvann jag. minns inget av den dagen. jag fick komma till avdelningen, och dom satte mig i fotölj och masserade mina ben och min syster sofia kom och hälsade på. men de minns jag väldigt svagt. dagen efter sen , fredagen den 21 klarnade jag upp. och blodtrycket blev lite högre. mamma kom och även min kompis eva kom. min dotter Felicia och hennes pappa hasse kom också. då va jag uppe och gick och jag satte uppe i fotöljen. så nu kännde jag mig bättre. men grät som bara den när min dotter åkte.... jobbig natt blev det.
lördagen va jag jätte pigg ialla fall om man jämnför med tidigare dagar. nu kom min sambo petri och alla tre barnen och hlsade på , jag blev av med alla sladdar och syrgas och allt. det va skönt. skönt att få besök. barnen hade med sig ballonger och presenter. men sen när dom åkte kom en massa tårar.... jätte hemsk natt saknade dom så enormt mycket. jag pratade mycket i telefonen, med vänner och familj. och trodde jag skulle bli utskriven söndagen. men icke, dom ville behålla mig i alla fall en dag till sa dom. så söndagen kom mamma in och vi gick en prommenad utanför avdelningen och utanför sjukhuset. helt underbart att få frisk luft, en jätte varm september dag med stor sol på himlen.
måndag morgon skulle jag bli utskriven. men jag blev inte utskriven förrän kl ett. så in till apoteket och ta ut alla mediciner och sen äntligen på väg hem till familjen. mamma skjutsade mig. väl hemma hade barnen och min sambo Petri gjort en överaskningsfest. så himla gulligt, dom hade stor städat och gjort så fint, med ballonger och serpentiner och allt va perfekt, så skönt att få komma hem till en glad familj som man älskar och hade saknat massor !
fortsättning följer......
vaknade upp tre timmar senare på intensiven, med mamma bredvid mig, då va de upp ur sängen för att förhindra blodproppar i benen, så ont som tusan fick jag hjälp av ett par sköterskor för att komma uppp och stå. de gick bra trots att jag va yr och matt. men jag stog upp och höll mig i gå bordet och höll ut ett par minuter. sen tillbaka ner i sängen och vila och få smärtstillande i form av ketogan som senare visade sig att jag va allergisk i mot, så då fick jag intravenös allergi medicin, jag hade också intravenöst penecellin och näringsdropp. allt pumpades in i min hand och arm. jag sov till och från. under den natten, mamma fick åka hem för att komma tillbaka tidigt dagen efter. meningen va att jag skulle få komma tillbaka till avdelningen på kirurgen på morgonen men tyvär så sjönk mitt blodtryck från de normala på 120/80 till 53/35 så dom behöll mig på intensiven för att få upp blodtrycket. då passade min bror jim på att hälsa på mig. då va jag ganska pigg..... men timmarna efter att han va där blev jag sämre och sen försvann jag. minns inget av den dagen. jag fick komma till avdelningen, och dom satte mig i fotölj och masserade mina ben och min syster sofia kom och hälsade på. men de minns jag väldigt svagt. dagen efter sen , fredagen den 21 klarnade jag upp. och blodtrycket blev lite högre. mamma kom och även min kompis eva kom. min dotter Felicia och hennes pappa hasse kom också. då va jag uppe och gick och jag satte uppe i fotöljen. så nu kännde jag mig bättre. men grät som bara den när min dotter åkte.... jobbig natt blev det.
lördagen va jag jätte pigg ialla fall om man jämnför med tidigare dagar. nu kom min sambo petri och alla tre barnen och hlsade på , jag blev av med alla sladdar och syrgas och allt. det va skönt. skönt att få besök. barnen hade med sig ballonger och presenter. men sen när dom åkte kom en massa tårar.... jätte hemsk natt saknade dom så enormt mycket. jag pratade mycket i telefonen, med vänner och familj. och trodde jag skulle bli utskriven söndagen. men icke, dom ville behålla mig i alla fall en dag till sa dom. så söndagen kom mamma in och vi gick en prommenad utanför avdelningen och utanför sjukhuset. helt underbart att få frisk luft, en jätte varm september dag med stor sol på himlen.
måndag morgon skulle jag bli utskriven. men jag blev inte utskriven förrän kl ett. så in till apoteket och ta ut alla mediciner och sen äntligen på väg hem till familjen. mamma skjutsade mig. väl hemma hade barnen och min sambo Petri gjort en överaskningsfest. så himla gulligt, dom hade stor städat och gjort så fint, med ballonger och serpentiner och allt va perfekt, så skönt att få komma hem till en glad familj som man älskar och hade saknat massor !
fortsättning följer......
starten....
så. sommaren 2007 ändrades mitt liv. eller det hände i alla fall lite mer än vad det gjort alla andra år. jag sökte operation alltså gastric bypass för första gången år 2000. då skickades remissen till linköpings lasarett där jag senare, ca två år efter fick ett svar att jag va för frisk för att genomgå en gastric bypass då vägde jag 116 kg och hade inga viktrelaterade sjukdomar så som högt blodtryck, ledproblem eller diabetes. så jag nöjde mig med det svaret, en aning besviken men tänkte att jag fick ordna det på annat sätt. kämpa så kanske en dag bli normal viktig. men i stället så som så många andra överviktiga människor så ökade jag i vikt i stället. så när jag åter igen bad en läkare år 2005 skicka remiss och denna gången till norrköping så vägde jag 129 kg. och mådde dåligt för det. remissen kom fram och jag fick svar inom ett halv år att jag va uppsatt på väntelista för att komma på stor informations träff. och dit fick jag komma hösten 2006. sen skulle de inte ta så lång tid innan jag fick komma på ett mindre möte sa dom men tyvär så drog det ut på tiden och i juni 2007 fick jag äntligen komma på det så kallade grupp 8 mötet. där jag fick klartecken från kirurgen att jag skulle opereras. under sommaren början på augusti fick jag ett samtal från sjukhuset där jag fick min operations tid. den 19 september. bara 4 veckor efter beskedet ca. jag blev överlycklig. nu vägde jag 137,7 kg..... men det skulle bli ändring på de. helt underbart......
så den 17 september skrevs jag in på vrinnevi sjukhuset och alla prover togs, den 19 kl 9 på morgonen skulle jag komma tillbaka. och på eftermiddagen skulle operationen genomföras! pirrigt i magen blev de. min mamma va med mig på sjukhuset hela tiden. jag grät den morgonen när jag lämnade mina barn på skolan. känndes så jobbigt. tänkt om något skulle gå fel och jag aldrig mer skulle se dom. och sen skulle jag ta adjö av min sambo.... då blev det fler tårar när jag körde i väg med bilen. en jobbig morgon med mycket förväntningar och pirr. och mycket oros känslor. men nu är det gjort. jag ska berätta allt!
så den 17 september skrevs jag in på vrinnevi sjukhuset och alla prover togs, den 19 kl 9 på morgonen skulle jag komma tillbaka. och på eftermiddagen skulle operationen genomföras! pirrigt i magen blev de. min mamma va med mig på sjukhuset hela tiden. jag grät den morgonen när jag lämnade mina barn på skolan. känndes så jobbigt. tänkt om något skulle gå fel och jag aldrig mer skulle se dom. och sen skulle jag ta adjö av min sambo.... då blev det fler tårar när jag körde i väg med bilen. en jobbig morgon med mycket förväntningar och pirr. och mycket oros känslor. men nu är det gjort. jag ska berätta allt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)