lördag 5 januari 2008

starten....

så. sommaren 2007 ändrades mitt liv. eller det hände i alla fall lite mer än vad det gjort alla andra år. jag sökte operation alltså gastric bypass för första gången år 2000. då skickades remissen till linköpings lasarett där jag senare, ca två år efter fick ett svar att jag va för frisk för att genomgå en gastric bypass då vägde jag 116 kg och hade inga viktrelaterade sjukdomar så som högt blodtryck, ledproblem eller diabetes. så jag nöjde mig med det svaret, en aning besviken men tänkte att jag fick ordna det på annat sätt. kämpa så kanske en dag bli normal viktig. men i stället så som så många andra överviktiga människor så ökade jag i vikt i stället. så när jag åter igen bad en läkare år 2005 skicka remiss och denna gången till norrköping så vägde jag 129 kg. och mådde dåligt för det. remissen kom fram och jag fick svar inom ett halv år att jag va uppsatt på väntelista för att komma på stor informations träff. och dit fick jag komma hösten 2006. sen skulle de inte ta så lång tid innan jag fick komma på ett mindre möte sa dom men tyvär så drog det ut på tiden och i juni 2007 fick jag äntligen komma på det så kallade grupp 8 mötet. där jag fick klartecken från kirurgen att jag skulle opereras. under sommaren början på augusti fick jag ett samtal från sjukhuset där jag fick min operations tid. den 19 september. bara 4 veckor efter beskedet ca. jag blev överlycklig. nu vägde jag 137,7 kg..... men det skulle bli ändring på de. helt underbart......

så den 17 september skrevs jag in på vrinnevi sjukhuset och alla prover togs, den 19 kl 9 på morgonen skulle jag komma tillbaka. och på eftermiddagen skulle operationen genomföras! pirrigt i magen blev de. min mamma va med mig på sjukhuset hela tiden. jag grät den morgonen när jag lämnade mina barn på skolan. känndes så jobbigt. tänkt om något skulle gå fel och jag aldrig mer skulle se dom. och sen skulle jag ta adjö av min sambo.... då blev det fler tårar när jag körde i väg med bilen. en jobbig morgon med mycket förväntningar och pirr. och mycket oros känslor. men nu är det gjort. jag ska berätta allt!

1 kommentar:

Anonym sa...

Starkt att du berättar! Jag tänker fortsätta läsa nu! Kram kram