hur kan det vara så orättvist ?

min syster och jag pratade i telefon häromdagen om diverse saker.
bland annat kom vi in på sjukdomar som drabbar barn och där det leder till döden.
bland annat den där mördar bakterien som drabbade en flicka i norrköping för ett tag sen !
så hemskt att vara en normalt frisk 9 åring och sen två dagar senare är man död..
eller som vissa där det sker en olycka... eller där barn får canser...
så hemskt !!!
och sen då sitter det idioter där ute och klagar på sitt liv och vill dö...
ja men dö då.. ge dina delar till någon som behöver dom då....
det kanske låter elakt av mig att säga.
men jag som har sån dödsångest och är livrädd för att dö och vill verkligen leva för alltid och se fortsättningen !
jag vill att alla ska få chansen att leva.
att alla barn ska få uppleva den första förälskelsen
och hur det är att få barn. och ja allt... glädje . lycka....
allt underbart som livet har att erbjuda.
men som sagt så finns det en liten grupp människor som tar livet av sig eller säger att dom vill de!
och då tycker jag det är så elakt att det finns sjuka barn som aldrig får chansen !
eller människor som är med i olyckor och aldrig får chansen !
det är så orättvist !
hur kan det vara så?


nej jag tycker att sitter man och klagar och påstår att man vill ta livet av sig så ja men gör det då...
men se då för helvete till att dina delar går att använda på en människa som faktiskt uppskattar att leva...
tror människor som vill ta livet av sig att det är bätter att dö.
det är ju knappast så att man kommer tillbaka1
det är bara religöst skitsnack.
där det tar slut, där tar det slut....
sjukt sett att se på saken kanske. men jag är realist tyävrr så så ser jag på det !
jag önskar jag kunde hitta ett sätt att tro...
men jag är som sagt realist så jag tror att den dagen livet är slut så är det så !
vi människor lever inte två gånger !

jag ville bara skriva av mig för jag blir så ledsen när jag får höra om barn som dör..
och så blir jag så arg och irreterad på folk som inte kan uppskatta den underbara gåva dom fått och inse att detta är bara en gång.
en fis i rymden ...
det är över alldeles fort...
som totta näslund sjunger i sin låt sex fot under
det känns som fem minuter på räkenskapens dag !
och det kan jag tänka mig stämmer.
när man sitter där på hemmet 90 år gammal kan man sitta och tänka på hur lycklig man va som faktiskt fick chansen.
chansen att leva många år... en droppe i havet kanske...
men man fick chansen...
tänk på alla de små, alla som inte fick chansen !?
jävla orättvisa liv...
jag önskar att jag kunde göra något åt det !
jag önskar man kunde slå någon på käften för att den har bestämt att det ska var så här !
om det nu fanns en gud, eller alla allah, eller någon annan sån där övermäktig sak som avgör folks öde... så skulle han få sig en omgång.
för fy fan så elakt att sitta och kontrollera folks liv...



livet är en resa.....
ta vara på den....
njut av den....
sug ur det godaste ur den...
och stanna i den länge....


ta vara på dig själv och alla andra och va rädda om er !


pussar från lilla mig !!