när Leo kom till världen.

hej på er !

jag tänkte att det kanske kunde va dags att berätta lite för er om vår vistelse på förlossning och bb... antar att det finns någon som vill läsa...

jo, jag skrev här på bloggen i söndags morse att jag ramlade på en isfläck i lördags på vår hundpromenad. och det va ju inget med det då. jag hade känt rörelser på lördagen och natten men på söndagen va de så lugnt, så jag blev ganska deppig, petri bad mig ringa förlossningen för han blev ju också orolig. och dom ville att vi skulle komma in direkt aå att dom fick kolla med en ct kurva så det fanns fosterrörelser och hjärtljud. så vi åkte, och kom dit vid ca 15- tiden. fick komma in ganska omgående och dom satte ct och undersökte magen... inget visade på något fel.. men vi skulle ändå träffa doktorn så hon kunde kolla om det va något hon ville kolla! men hon va på operation så vi skulle vänta en timma i väntrummet... så det gjorde vi. och när vi suttit där i ca 40 minuter så kom första svaga värken... jag gick på toan och kissade och det kändes inte som det brukar... så jag gick tillbaka till väntrummet med petri och sa inget till honom om värkarna, kände mig väl lite löjlig.... fniss!
men sen kunde jag inte va tyst efter ett tag utan sa till honom att jag hade fått lite kraftigare sammandragingar... och då kom doktorn och jag sa samma till henne. hon undersökte med ultraljud med allt såg bra ut, men hon ville behålla oss över natt eftersom jag hade ett par sammandragingar i väntrummet och eftersom vi hade en bit att åka... så vi fick ett rum.

väl inne på rummet så hann jag lagon äta lite från min mat, petri gick och ringde min mamma som skulle ha barnen och hundarna och han passade även på att handla mat till sig själv. när han kom upp till rummet hade jag ont och dom koppla ct igen. det satt på i ca 20 minter. jag sa till petri att jag hade klockat värkarna någorlunda själv och om det stämde skulle de va tre minuter mellan dom. han skrattade lite och trodde nog inte riktigt på mig... men han klockade ett par stycken själv och insåg att det va så... då kom barnmorskan och undersökte mig.

- du är öppen fem cm sa hon!
hoppsan tänkte jag... välkommen nu börjar förlossningen säger hon i nästa andetag. petri tittade på mig och jag på honom, med leenden men mitt i värkar, så jag bad att få bli bortkopplad från ct och gå och kissa. och det fick jag... det gjorde lite ont..och jag kunde inte kissa så jag gick till sängen och petri satt och läste en båt tidning... väl på sängkanten skickade jag ett medelande till min syster och så kände jag mig svimfärdig... sköterskan kom in direkt. min färg försvann och jag va yr och svättades och ville svimma... blev rädd samtidigt.. akut koppla dom om ct och det visade att Leos hjärta bara slog 70 slag... jag blev iskall och livrädd allt bara blev totalt hemskt i tankarna... petri va ganska lugn... men rädd... sköterskan leonka tryckte på akut larmet som bara vrålade på hela avdelningen, och in kom sju peroner. barnmorskor, sköterskor, läkare och säkert någon mer... dom knuffade på magen och kolla med hjärtljud och allt. men ingen förändring, en minuter till sen tar vi ut barnet sa läkaren högt... och en minut senare sprang vi i korridoren med droppnålar och läkare och pip från magen.. läskigt. petri va med...

när vi väl kom in i operations salen fick jag flytta mig mitt i en värk över på brits. dom hade inte tid att vänta på värken. jag fick dricka någon lösning, och så i med sömnmedel i armen god natt sa narkos läkaren, och jag sa ta hand om bebisen...

jag vaknade klockan 21 sen på intensiven. trött men villle se petri och min bebis..
jag fick smärtstillande och en lugn sköterska pratade med med... jag va så rädd. men dom visste i alla fall att min bebis levde och va hos sin pappa.

vid halv elva tiden kom dom. petri med ett knyte på amen... oh så vackra...
vad blev de frågade jag... han bara log.. en flicka ? sa jag... nej en liten kille till vår tjej liga sa han...
sen fick jag honom i famnen... han är helt perfekt. så underbar och hela iva stannade upp och tittade på oss. och på bebis.

har du presenterat honom för hans namn sa jag...
ja sa petri... så nu är han vår lilla Leo....

vi fick en sal på bb. och det blev lugnt och skönt.. vi fick mysa bara vi tre.
och jag fick ringa och berätta... vi sov bara en timma den natten.. vi tittade på vårt underverk och njöt .... nu har jag känt den ultimata lyckan två gånger i mitt liv... och det är värt ALLT...

älskar verkligen mina barn...
mina alla fem !stora syster kim


nu är vi hemma och Leo är fyra dagar idag... på lördag ska vi på återbesök på bb.. ska bli skönt.

jag har gått ner 6 kilo sen jag åkte till förlossningen...
och vi mår allihopa jätte bra.. tröttare än vanligt... men bra...
just nu ligger Leo och vilar med sin pappa och dom stora barnen spelar WII...

om någon är lcykligare än jag just nu... hm ja då vet jag inte hur lycklig man kan vara utan att förlora förståndet!!!

efter tio år kom han.. Leo min Leo!!!

tack för att ni orkade läsa!!! skriver mer snart !

kram !