och så tänker jag på jobbiga saker...
och varför gör jag det ? när jag vet att dom får mig att må dåligt !
som tillexempel att man lever på lånad tid. att denna kroppen bara är ett verktyg
att föröka sig och så vidare.
sen är man bara död....
jag har ju skrivit det tidigare här på bloggen om min rädsla för döden...
och jag kan inte påstå att det blivit bättre snarare tvärtom!
jag är så otroligt lycklig med mitt liv just nu.
jag har friska barn och en underbar man som jag älskar.
vi vill båda ha fler barn och allt känns bra i livet helt enkelt.
förutom just frågan om döden.
och hur bräckligt livet faktiskt är !
att ena dagen finns du, nästa kan det vara slut.
det är så hemskt att man inte kan kontrollera det !
och jag är nog ett kontrollfreak utöver det vanliga !
det känns inget bra alls.
måste på något sätt bearbeta det där !


förövrigt så funderade jag lite på vår tillvaro idag.
både petri och jag vill ju komma ifrån Gusum.
men vi bor billigt och relativt bra. så som läget är just nu så får detta duga.
och visst gör det det. men vi vill flytta.
här lever man sitt liv i en liten by.
folket går till den lokala affären tittar på varandra på samma sätt som man alltid gjort. hälsar på dom man alltid hälsat på och pratar lite väder och vind med en del av dom !
man får inte vara för vänliga heller inte för kall.
man undrar vad den ene tänker om den andre.
och man ser snälla blickar och mindre snälla.
man vet att en hel del intriger har utspelat sig mellan byborna. och man kan känna det i luften ibland.
vi är ju inte födda här. så för vår del är inte allas historia känd.
och tur är väl det många gånger !
men jag tror att de flesta tror sig veta allt om alla.
och även om oss.
så alla har förmodligen redan en åsikt om oss.
vi kan ju inte vara trevliga. eller kan vi de ?
kan vi vara trevliga trots att petri åker flakmoppe?
eller att vi har många barn?
eller att vi faktiskt inte blottar oss för hela bygden och umgås ytligt med allt och alla.
kan vi vara vettiga trots det ?
nja. förmodligen inte. vi ä nog hemskt konstiga !
men alla hälsar artigt och trevligt och spelar det spelet man alltid har spelat !
för nog är det väl så att man måste hålla god min. sen kan man säga allt man behöver bakom ryggen på dom senare !
eller är det inte så i små samhällen.
å andra sidan... hur är det i städerna. vem ser dig?
vem märker ens om du existerar eller ej?
nja vad är att föredra?
en mysig hytta på en ö någonstans i söderhavet. bara med dom människorna som betyder något för mig...
de vore nog de perfekta..







my love!!!