hur kan det vara så att efter att ha gått ner 58 kilo... det är alltså nästan 60 kilo som är som en hel människa.
hur kan det då vara så att jag fortfarande enligt who har fetma...
hur fet känner jag mig inte när jag läser det ?
och hur fet känner jag mig inte när jag tittar på mitt överhäng..
jag sa det till en person igår. att så länge jag har mitt överhäng som kanske väger mellan fem och tio kilo så kommer jag alltid att banta..
som det är nu så kan jag inte vara utan att träna en enda dag för att jag är så rädd för att gå upp i viktigen.
ska jag leva så hela livet?
jag har så ont i min kropp i mellan åt troligen lite tack vare att jaginte alltid tränar rätt. min värk är hemsk..
och oftast är det på natten ! blir nästan galen !
ska jag behöva känna så som jag gör !?
kommer denna känsla av att vara tjock aldrig gå över ?
då undrar jag om jag verkligen kan leva ett normalt liv.
och kan jag njuta något av livet eller kommer jag alltid ha doligt samvete över vad jag äter eller att jag inte rör på mig !
idag har jag tränat nästan en timma. sen gick jag en rask lång promenad i en timma.
och samma är det nästan varje dag !
och inte går jag ner nämnvärt i vikt för det ?
vad gör jag för fel ?
äter jag för lite ? för mycket ? för dåligt ?
ja ja ! jag ska till dietisten och sköterskan nästa vecka..
jag får ta upp allt detta med dom !
för om jag inte får bort överhänget så kommer jag vara så här olycklig och hata min kropp för alltid och det vill jag inte !
kan inte jag få njuta någon gång !
gå till stranden utan att skämmas...
eller kunna ta med mina barn någonstans och äta en glass utan att känna att jag är den feta som alla stirrar på !
jag längtar till den dagen !
ja ja !!!
mindre är jag ju i alla fall.. och mindra ska jag bli!
jag älskar min familj och mina nära och kära...
ni gör mig så lycklig !!!
kram från mig !
hur kan det då vara så att jag fortfarande enligt who har fetma...
hur fet känner jag mig inte när jag läser det ?
och hur fet känner jag mig inte när jag tittar på mitt överhäng..
jag sa det till en person igår. att så länge jag har mitt överhäng som kanske väger mellan fem och tio kilo så kommer jag alltid att banta..
som det är nu så kan jag inte vara utan att träna en enda dag för att jag är så rädd för att gå upp i viktigen.
ska jag leva så hela livet?
jag har så ont i min kropp i mellan åt troligen lite tack vare att jaginte alltid tränar rätt. min värk är hemsk..
och oftast är det på natten ! blir nästan galen !
ska jag behöva känna så som jag gör !?
kommer denna känsla av att vara tjock aldrig gå över ?
då undrar jag om jag verkligen kan leva ett normalt liv.
och kan jag njuta något av livet eller kommer jag alltid ha doligt samvete över vad jag äter eller att jag inte rör på mig !
idag har jag tränat nästan en timma. sen gick jag en rask lång promenad i en timma.
och samma är det nästan varje dag !
och inte går jag ner nämnvärt i vikt för det ?
vad gör jag för fel ?
äter jag för lite ? för mycket ? för dåligt ?
ja ja ! jag ska till dietisten och sköterskan nästa vecka..
jag får ta upp allt detta med dom !
för om jag inte får bort överhänget så kommer jag vara så här olycklig och hata min kropp för alltid och det vill jag inte !
kan inte jag få njuta någon gång !
gå till stranden utan att skämmas...
eller kunna ta med mina barn någonstans och äta en glass utan att känna att jag är den feta som alla stirrar på !
jag längtar till den dagen !
ja ja !!!
mindre är jag ju i alla fall.. och mindra ska jag bli!
jag älskar min familj och mina nära och kära...
ni gör mig så lycklig !!!
kram från mig !
2 kommentarer:
Jo tack, jag känner igen den där känslan... att känna att man aldrig kommer kunna njuta av nåt gott utan att få ångest, att det inte kommer gå en enda dag av resten av ens liv som man inte kommer behöver tänka på vad man äter o känna pressen att motionera... Men det är väl så antar jag- har man en sånhär kropp (att man inte är naturligt smal o kan äta vad som helst utan att gå upp) så kommer det vara ett evigt kämpande. Jag antar att man får försöka tänka så som "de som vet" säger- att man inte ska tänka att man bantar utan att det är ens nya livsstil helt enkellt. Men frågan är ju om det är den livsstilen man vill ha... eller är man hellre överviktig men faktiskt får njuta lite av nåt gott att äta o inte behöva känna pressen att motionera varje dag. Ja det är svårt det där... Jag önskar bara att jag kunde ta kanske 3 promenader i veckan, få äta normalt och unna mig nåt nån gång i veckan o ändå få vara normalviktigt- men nu käns det som att man måste äta minimalt, aldrig unna sig nåt och motionera minst en timma varje dag för att ens börja minska lite på kilona.... Ja, suck säger man bara.
Men jag tycker att du är lite orättvis mot dej själv, tänk va! du har gått ner 60 kg, hur duktigt är inte det liksom?? VA? tänk att just du fick en operation för att kunna underlätta ditt liv, och bli en smal person för det är vad du är nu, smal! Men jag kan förstå din frustration över ditt "häng" som inte går bort hur mycket du än tränar men du har 2+2 barn och en man, hus jobb? du har allt vad man kan önska sig! och kommer du ärligt bli nöjd fast du får operera bort ditt "häng" jag tror det är psykiskt, tror du måste träna på att börja älska dig själv i den kropp du har nu, jag tror innerst inne att du är så stolt över den, som du har jobbat för den. Jag är helt impad av dig.
Kram
Skicka en kommentar