jag är så rädd för att jag inte ska lyckas gå ner mer i vikt.
det är ständigt i mitt huvud som ett spöke.
och nu går det så långsamt neråt så håller det på så här så tar det 1 år till innan jag tappar de 13 som jag i första hand vill ner.
vad ska jag göra ?
jag ska försöka minska ner på amningen för tanken är att Leo ska ta flsak till hösten så att jag kan börja på friskis och svettis.
det är ett måste. jag tror inte att jag kan gå ner i vikt utan deras hårdträning.
hemma blir inte träningen så hård. plus att man inte alltid gör den.
ibland finns ju inte tiden till det !
jag är otroligt lycklig över de 55 kilona jag har tappat men jag känne rmig fortfarande fet. och den känslan tror jag kommer finnas där tills jag tappat dessa 13 som jag har kvar !
i första hand måste jag komma under 80 kilo. för jag klassas fortfarande som fetma om man mäter bmi. och jag gillar inte det !
jag vill inte vara i den klassen. jag vill ner.
helst till 65 kilo. men som sagt i första hand under 80, sen ska jag göra allt för att komma till 70 kilo.
min syster va här och fikade idag och hon väger ett par kilo mindre än mig, och det är inte många.
jag tycker att hon ser lagom ut. men jag tycker att jag ser jätte tjock ut. och jag fick nästan en panik känsla när hon sa att hon kommer i 40 i storlek och jag har precis börjat komma i 42 i byxor. jag kände att jag nästan skämdes och fick panik.
jag måste måste ner dessa kilon.
petri säger att jag är besatt av vågen.
ochh förmodligen är jag väl det !
men den rädslan som finns i mig att bli fet igen och dö i förtid, den är hemsk.
jag vill vara "normal" viktig och må bra både mentalt och kroppsligt !
hm... det kanske låter larvigt och en del kanske tycker att jag är otacksam.... men ingen som inte själv varit fet vet hur det känns. vilken rädsla det finns att bli det igen !
jag önskar att det kunde ticka bort 2 kilo i månaden minst. men som det är nu så stampar jag upp och ner och det ligger väl runt 1 kilo i månaden de två sista månaderna. typ.
och det är extremt påfrestande för mig !
så jag måste hitta på något.
jag tycker det är konstigt att jag kan kallas som fetma patient. jag tycker att bmi mätningen är konstig..
men så länge jag har "fetma" så kommer jag må dåligt !
jag tror jag behöver träffa folk som inte sätt mig på länge. jag behöver nog få höra någon säga oj,,, du har gått neri vikt!
för hur det än är så när komplimangerna tystnar så måste man jobba med det mentala och försöka hålla sig flytande och tro på sig själv !
och det är jobbigt !
och näst intill omöjligt! i alla fall för mig !!!
ja ja... nu ska jag kolla att Leo sover ordentligt sen ska jag försöka träna en timma.
natti natt !
kram !!
det är ständigt i mitt huvud som ett spöke.
och nu går det så långsamt neråt så håller det på så här så tar det 1 år till innan jag tappar de 13 som jag i första hand vill ner.
vad ska jag göra ?
jag ska försöka minska ner på amningen för tanken är att Leo ska ta flsak till hösten så att jag kan börja på friskis och svettis.
det är ett måste. jag tror inte att jag kan gå ner i vikt utan deras hårdträning.
hemma blir inte träningen så hård. plus att man inte alltid gör den.
ibland finns ju inte tiden till det !
jag är otroligt lycklig över de 55 kilona jag har tappat men jag känne rmig fortfarande fet. och den känslan tror jag kommer finnas där tills jag tappat dessa 13 som jag har kvar !
i första hand måste jag komma under 80 kilo. för jag klassas fortfarande som fetma om man mäter bmi. och jag gillar inte det !
jag vill inte vara i den klassen. jag vill ner.
helst till 65 kilo. men som sagt i första hand under 80, sen ska jag göra allt för att komma till 70 kilo.
min syster va här och fikade idag och hon väger ett par kilo mindre än mig, och det är inte många.
jag tycker att hon ser lagom ut. men jag tycker att jag ser jätte tjock ut. och jag fick nästan en panik känsla när hon sa att hon kommer i 40 i storlek och jag har precis börjat komma i 42 i byxor. jag kände att jag nästan skämdes och fick panik.
jag måste måste ner dessa kilon.
petri säger att jag är besatt av vågen.
ochh förmodligen är jag väl det !
men den rädslan som finns i mig att bli fet igen och dö i förtid, den är hemsk.
jag vill vara "normal" viktig och må bra både mentalt och kroppsligt !
hm... det kanske låter larvigt och en del kanske tycker att jag är otacksam.... men ingen som inte själv varit fet vet hur det känns. vilken rädsla det finns att bli det igen !
jag önskar att det kunde ticka bort 2 kilo i månaden minst. men som det är nu så stampar jag upp och ner och det ligger väl runt 1 kilo i månaden de två sista månaderna. typ.
och det är extremt påfrestande för mig !
så jag måste hitta på något.
jag tycker det är konstigt att jag kan kallas som fetma patient. jag tycker att bmi mätningen är konstig..
men så länge jag har "fetma" så kommer jag må dåligt !
jag tror jag behöver träffa folk som inte sätt mig på länge. jag behöver nog få höra någon säga oj,,, du har gått neri vikt!
för hur det än är så när komplimangerna tystnar så måste man jobba med det mentala och försöka hålla sig flytande och tro på sig själv !
och det är jobbigt !
och näst intill omöjligt! i alla fall för mig !!!
ja ja... nu ska jag kolla att Leo sover ordentligt sen ska jag försöka träna en timma.
natti natt !
kram !!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar